Har fostrat stjärna efter stjärna – utan att knappt få något för det

De är en av Sveriges största plantskolor, men spelar på hockeyns bakgård inför ett hundratal åskådare.
Huddinge IK har fostrat spelare som gett tolv miljoner kronor i avkastning till svensk hockey.
Vad klubben själva fått? Knappt en tjugondel.
– Vi får inte plocka frukten från trädet, säger Fredrik Mälberg, tränare och sportchef i klubben.

Hockeyjättar som Brynäs, Frölunda eller Färjestad?

Mesta mästarna Djurgården?

Nej – inte i närheten.

En av Sveriges bästa plantskolor ryms i en liten ishall med plåttak och som sett ungefär likadan ut sedan 1978.

Björkängshallen i Huddinge – platsen som odlar hockeyproffs som få andra.

Huddinge IK har länge varit känt för sin slagkraftiga ungdomsverksamhet och har fostrad tidigare landslagsmän som bland andra Björn Nord, bröderna Michael och Peter Nylander samt Jan Mertzig.

Men aldrig tidigare har Huddinge producerat så många hockeyproffs som de som spelar runt om i världen i dagsläget.

I dag har 20 aktiva elitspelare Huddinge IK som moderklubb, fem av dem ingår i en NHL-organisation, lika många spelar i SHL och två tjänar storkovan i KHL och Schweiz.

Och tillsammans har de gjort 194 landskamper.

Huddinge spelar i division 1, men hade förmodligen varit bäst i Europa om de satt ihop ett lag med sina egenfostrade spelare.

– Det är en rolig tanke. Om vi hade haft pengar eller förutsättningar så skulle vi kunnat behålla några av de där 20 spelarna och vunnit SM-guld, säger Fredrik Mälberg, tränare och sportchef.

Trots att Huddinge IK är ledande i att producera hockeytalanger lever föreningen i en helt annan verklighet än andra lika ansedda klubbar.
Huddinge IK har aldrig spelat i SHL/elitserien, de gjorde ett besök i hockeyallsvenskan för tio år sedan, men nu slåss klubben dagligen för att få verksamheten att ens gå runt och de spelar matcher inför endast ett hundratal åskådare.

Huddinge IK har hamnat på bakgården och får inte äta den biten av kakan de själva utformat.

Marcus Krüger, Jhonas Enroth, Andreas Borgman, Robin Norell, Lukas Bengtsson och Philip Holm är egna talanger som spelar, eller har spelat, i NHL de senaste åren.

– Det jag kommer ihåg från Huddinge var att vi jobbade väldigt mycket med klubbteknik och skridskoteknik i ung ålder. Början av träningarna innehöll alltid någon form av klubbteknik och skridskoteknik, vilket är otroligt viktigt för en hockeyspelare. Det tror jag hjälper väldigt många när de blir äldre. Det är bara att titta på alla spelare som har lyckats som haft Huddinge som moderklubb, de flesta är ruskigt bra på skridskorna och med klubban, säger Lukas Bengtsson.

Totalt har de gett svensk hockey motsvarande omkring tolv miljoner kronor i samband med att de skrev sina NHL-avtal.

Huddinge har fått noll kronor.

Den enda spelaren klubben har fått betalt för är Linus Klasen, när han skrev kontrakt med Nashville Predators 2010, och då rasslade 473 000 kronor in på kontot.

Sammantaget har Huddinge alltså fått en knapp tjugondel av summan för sina egenfostrade spelare.

– Det är en jättekonstig verklighet när vi förväntas skapa bra spelare som vi inte får behålla. Det blir ett moment 22. Vi får inte skörda frukten av vår egen utvecklingsverksamhet, säger Mälberg och fortsätter:

– SHL har sprungit ifrån vad gäller tv-pengar, hockeyallsvenskan får en liten del, men vi får i princip ingenting. Det är ändå vi som står för bredden och ska föda spelare samtidigt som vi, och ett 15-tal klubbar till i hockeyettan, har ambitioner att gå upp.

Det enda som Huddinge har kvar av sina talanger är några fotografier på Björkängshallens väggar.

En trappa upp från kafeterian möts vi av ett gigantiskt troféskåp som skvallrar om den framgångsrika ungdomsverksamheten och sedan hänger de där längs en lång korridor, tavlor på Sanny Lindström, Linus Klasen, Kristoffer Ottosson och många fler framgångsrika hockeyspelare som haft den rödvitblå matchtröjan på sig med de klassiska stjärnorna på ärmarna.

Men trots att de stora talangerna redan har vinkat adjö, och även om fler kommer att göra det, så kvarstår fortfarande vetskapen om att Huddinge gör många saker rätt i sin process att utveckla hockeyspelare.

– Det finns en hockeytradition som lever kvar från generation till generation. Vi har en väldigt bred tradition här. Om vi tittar förr i världen, när jag växte upp här till exempel, då hade vi ett lag i varje årskull. Vi var i elit och slogs mot Djurgården, Hammarby, Södertälje och AIK. Huddinge var alltid i topp, svarar Mälberg på frågan om varför just Huddinge producerar så många talanger.

– Eftersom vi har lagt en sådan gedigen grund har vi de människorna kvar i närområdet, vilket innebär att de kanske blir tränare när de slutar och har sina söner här. En genetisk del, det föder sig själv, fortsätter han.

Fotnot: Spelarna i listan har nämnda föreningen som moderklubb. Spelaren måste spela elithockey i antingen NHL, AHL, ECHL, KHL, SHL, Hockeyallsvenskan eller i högsta divisionerna i Finland, Schweiz, Tyskland, Norge, Danmark och övriga proffsligor i Europa. En klubb måste ha minst sex egna produkter som nu spelar proffshockey för att komma med på listan.

Det är en kylig decemberkväll när Sportbladet besöker klubben.

Och det värmer knappast av att gå in i Björkängshallen.
Klubbens A-lag, som var snubblande nära att ta steget upp i hockeyallsvenskan förra säsongen, kliver in för att träna.
Farten, intensiteten och övningarna på isen är, vid första anblick, egentligen inte helt olikt ett SHL-lag.

Men så gör Huddinge ett nytt försök att nå allsvenskan också.
I skrivandets stud leder laget Allettan södra-tabellen och är på god väg tillbaka till elithockeyn igen.

Huddinge gör bland annat en omstrukturerad satsning på hockeygymnasiet och J18-laget.

– Vi har inte fått plocka frukten från trädet tidigare. Vi har tagit fram duktiga spelare, som sedan försvunnit till andra klubbar. Nu är tanken att vi ska föda oss själva med talanger, att få spelare från Huddinge att stanna kvar hos oss.

Kan Huddinge spela i SHL inom en överskådlig framtid?

– Vi är och nosar på hockeyallsvenskan redan. Kan vi stärka våra led, få en återväxt som vi kan lita på, samtidigt få i gång en ekonomiskt mer fördelaktig verklighet och etablerar oss i allsvenskan. Och därifrån får man ta nästa kliv.

Och till skillnad från andra kometlag de senaste årtiondet, som exempelvis Karlskrona, Växjö och Örebro, har Huddinge en gedigen bakgrund med egenfostrade spelare.

– De lagen har ju kunnat skaffa sig en bra verksamhet eftersom de är tvungna att ha ett J20-lag i Superelit när de spelar i SHL. Det finns ingen gedigen bakgrund i de klubbarna, med pojklagsspelare som gått hela vägen upp. Då blir det ekonomisk doping, kan jag tycka. Du kan köpa ihop en verksamhet som vi sliter med varje dag här att få ihop. Det blir skevt, säger Fredrik Mälberg.

Sedan utbrister han:

– Pengar kan ta slut, men det kan inte talang.

Text

Linus Norberg

Foto

Jimmy Wixtröm